Idag skall jag på arbetsintervju. Klockan 22.00. På en krog. Jag riktigt känner hur bra det kommer bli.

Min fastighetsskötare har inte ringt upp ännu och bekräftat när han kommer och fixar elementet.
Jag har inte sovit hemma sen i torsdags. Man ba: Nomad?
Nån som vill inhysa en asfin brud med köldskador?

Idag ringde jag min hyresvärd angående mitt trasiga element. Sisådär två månader efter att det gick sönder. Man ba: What uuup vuxenpoäng.

Jävlarr. Blev just absurdt mörkrädd av en "Medium"-reklam.

Jag är hemma nu. Har försökt blogga i uppskattningsvis hundratjugo minuter. Ingen framgång.
Jag saknar Emelie. Jag har inte saknat räkningar, töväder, ofungerande element, Göteborgs uteliv och rödlök med ketchup. Har saknat tjejerna dock. Efter närkontakt med dem mår jag måhända något bättre. Måste sova nu. Falkenberg imorgon.

*chrgk*

Äm: Jag tycker ändå vi har varit duktiga som inte varit ovänner på hela tiden du varit här.
Julia: Jo. Fast jag har ju hatat dig rätt ofta. Men du har ju varit borta ibland och då har jag passat på att avreagera mig i hemlighet.
Äm: Haha, jaså?
Julia: Ja. Jag torkar mig i röven med din tandborste och så.


Inte ba: "tvätta toaletten med din tandborste" eller: "sticka upp din tandborste i röven" Nej jag måste torka mig med den. Seriöst. Jag känner mig som en råbarkad sjöman ibland. Vill vara mer kvinnlig och vän. Jag har en rosa negligé som jag skrider runt i hemma ibland. Bör sluta med detta genast för implodera av paradoxalitet.

Ikväll blir det tapasmiddag (ÖL, ÖL, ÖL) på Nada på Söder. De har ett rum som heter Göteborg med en korridor som heter Avenyn. Det finns ingen möjlighet att detta blir fel. Imorgon åker jag hem igen. Till Göteborg som jag inte ens saknar, till en lägenhet som är sådär, och ett kylskåp som innehåller en rödlök och ketchup.

Kan vi alla stava till: W-I-N ?
Nej. För vi är fan analfabeter hela högen.




(Obs: Göteborg innehåller självfallet mina snygga, älskade vänner. Men det här är ett klagoinlägg så ni får ursäkta.)

Igår plockade vi vuxenpoäng genom att äta dyr restaurangmiddag, ta ETT glas vin, och prata länge om hur maten smakade. Sen fick vi lämna tillbaka våra vuxenpoäng efter att ha diskuterat ingående hur maten skulle sett ut om vi "hade spytt upp den nu."

Gud.

Annat fantastiskt som sades:

(Angående små penisar)
Julia: Alltså jag KAN inte ta små kukar på allvar. Det känns som att de inte finns på riktigt. Jag anstränger mig inte ens.

(Angående social kalibrering)
Emma: Alltså, du är för ful för att vara så nära.

(Angående att lamm är äckligt)
Emma: Tänk om man går hem med en kille och han gillar lamm och har liten penis. Typ VÄRLDENS sämsta kombo.

"Vi hatar inte män, men vi gillar inte idioter heller." "Jag borde kanske ha ångest. Men jag har faktiskt inte det."
- var också saker som sades. Sammanfattningsvis så hade våra bordsgrannar en fantastisk konversation att lyssna på, och vi hade en fantastisk konversation att ägna oss åt. Vad vuxenpoäng anbelangar, så är de för töntar och kan gott vara.

Alltså, den lugna semestern i Stockholm går ju åt helvete. Så jävla mycket roligare såhär iofs, så vem är jag att klaga. Känner att min intelligens inte riktigt kommer till sin fulla rätt när jag är i Stockholm dock. Jag hittar ingenstans, uttalar alla krognamn fel*, och har ingen koll på vad som är okej och inte.** SKITKUL ju. Man borde vara dum oftare.



*Spyan uttalas inte "SPAJJAN"
Kåken heter inte "HAKET"
och Nype heter inte "NAPY"


**Fråga inte folk på Stureplan var saker ligger. De vill faktiskt inte hjälpa dig:

Julia: Hej ursäkta, får jag fråga en sak?
Främmande par: Nej.
Julia: Nej. Nej.. Då ber jag om ursäkt. (Tjejen med comebacksen slår till igen!)

Nu blir det puppa i Stockholm!

Nu rymmer jag till Estockholmo på obestämd tid. (Älskar att säga "på obestämd tid". Känner mig så jävla spontan och frän.) Skall skeda skiten ur Äm (bokstavligt talat?), "lägga pengarna på öl istället för mat" (Äms väl valda ord), dricka te på uteserveringar iklädd filtar, och åka fel med tunnelbanan. (Hehe. Tunnel-BANAN.) *är en lam Göteborgare* Det skall bli fett iaf.

Nu väntar en 6.5 timmar lång tågresa, ej fönsterplats. Baklänges. Knulla mig livet. Gör det.

Alltså, ibland läser jag random bloggar och tänker: Varför säger inte dina vänner eller din familj åt dig att sluta skriva? För resten av ditt liv. Får sån sjuk ångest av halvpinsamma människor som inte kan formulera sig.

Vansinnigt ocoolt att snooza var tionde minut från klockan 9.00 - 12.30. Jag ser ut som en mosig panda. Varför i helvete gick jag inte upp?

Det enda jag kan tänka på är persikopaj. Persikopaj, persikopaj, persikopaj. Imorgon skall jag baka det.
Och tills dess skall jag säga det. Fantastiskt ord. Persikopaj.